Paret

De släcker lampan och dess vita kupa skimrar
ett ögonblick innan den löses upp
som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas.
Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.


Kärlekens rörelser har mojnat och de sover 
men deras hemligaste tankar möts
som när två färger möts och flyter in i varann
på det våta papperet i en skolpojksmålning.


Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare
i natt. Med släckta fönster. Husen kom. 
De står i hopträngd väntan mycket nära, 
en folkmassa med uttryckslösa ansikten. 

- Tomas Tranströmer