onsdag 10 juli 2013

10/7 Del 3

My year in Canada has come to an end and it’s with very mixed emotions I’m writing this last post on my blog. I think it’s hard to describe this year, you can’t really put it in words, and this is something totally different from any other experience you can do. Only people who have done an exchange year can share my feelings. Living in a host family, actually become a part of a family is truly amazing. This is people who open up their home and family to strangers from foreign countries. How many have ever done that before?

There is so many people I would like to say thanks too. My parents, my dear parents who made my dream come true, and did everything to make sure I could do an exchange year in Canada.  I know I wouldn’t have done it without you and without your support. Thank you mom and dad, thank you so much!

My second big thank you is to my other parents, my Canadian parents. Shirley and Troy have been amazing; they made me feel like a part of their family through the whole year. All the talks, jokes (nothing’s like Troy’s jokes), family dinners, adventures, crazy ideas, and tons of more things that you could ever imagine. The first day me and Simon was here, we went to church and met all their friends, the friends told us we couldn’t have asked for a more open, crazy, and fun family, their house is always open for everybody. Everything was true! I look back at my 10 months and what they told us in August, and I know now what they meant. Thank you Shirley and Troy for this year, you mean so much to me.

To all my host siblings, you are all so different from each other which made it so much fun!
Simon, a Swiss guy who is crazy and hilarious. Love biking, his truly passion, and is a little bit of ladies man. I’m so happy to have shared this year with you, I couldn’t have asked for a better brother.

Erwin, Hong Kong’s own top comedian, you are a unique person. I don’t think I ever will meet somebody who loves bacon more than you (what a chance, right now when I’m writing about you, our song comes on. Paper Planes), bizarre humour, comes up with funny jokes. You called me your mother and I guess that’s okay, but I rather am your big sister.

To Mellisa, John, JD, Ida-Mae, and Richard. You have all been so amazing to me! You’re my Canadian host siblings, and I had so much fun together with all of you. You have all welcomed me in to the Knox family, and I’m so thankful for that.

To all my friends in Canada, both Canadians and exchange students, I’m so happy that I had you guys. You made my year to what it was. I have friends all over the world now and everybody is always welcome to me in Sweden. I love you guys and I already miss you so much.

It was so nice to see my friends and family when I came home. I’ve start my summer job again, and most of the things are back to normal. All the Swedish people drive Volvo, they still haven’t realized that Håkan Hellström is crap, Bråvalla Festival seems to be the biggest thing going on this summer, and I’m driving my boat like it was yesterday. I guess it’s over for me for a while with new exciting stuff. I’m going back to school for my last year and after that I don’t know what’s going to happen. I’m so stressed out that I don’t know what to do in one year, but I will figure something out.

This year has been worth everything! I can go back on my blog and read and remember what I did in Canada. It was the best year of my life and I miss every second of it when I’m not there.


Thank you for reading my blog. 

Rebecka Alvarsson 

10/7 Del 2

Skulle du kunna tänka dig att bo permanent i Kanada?
Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo där i några år till, men sen så skulle jag nog ha blivit trött på det och flyttat hem om jag ska vara ärlig.

Vad gillar du mest med din tid i Kanada?
Att få lära känna så många nya människor, helt klart.

Vad kommer du sakna mest med Kanada? 
Artigheten. De är så himla snälla jämt, framförallt nere i Vancouver!

Vad var det svåraste att vara ifrån?
Det var nog mina systrar om jag ska vara ärlig. Nu fick jag ju 4 bröder på en gång och mina värdsystrar var inte hemma så mycket. det hade varit skönt då att ha Mikaela och Jennifer.

De 3 bästa stunderna.
Första gången jag var i Vancouver, när jag var i Banff och under tiden under jul.

De 3 värsta stunderna.
Andra veckan i september, första veckan i januari och morgonen innan prom.

Skulle du kunna tänka dig att åka på ett utbytesår igen?
Ja! Utan som helst tvekan. Det vore roligt att kunna tala franska, men vet inte riktigt.


10/7

Sista veckan i Prince George var hemsk. Att säga hej då till mina vänner som jag säkert inte kommer få se igen på flera år säkert var verkligen hemskt. Det känns konstigt att inte börja skolan i höst och få se alla där helt enkelt.
Min vecka i PG bestod av att säga hejdå till folket i skolan, få dem att signera min flagga, BBQ, åka ring efter båten, mamma och pappa dök upp och säga hej då till min värdfamilj. Det går verkligen inte att beskriva alla känslor som gick runt i mig. Total lycka att se mina föräldrar igen och samtidigt ledsen över att inte få se den andra på ett tag. Men när jag, mamma, pappa och Zuzanna åkte iväg på vår resa så kändes det i alla fall lite bättre.

Vi började vår resa med att åka till Jasper. På vägen dit så stannade vi vid en gammal urskog eller något.








Sen så fortsatte vi vår resa mot Jasper, men vi gjorde ett till stopp i Mount Robson innan vi var framme. Där åt vi lunch och mamma och pappa bestämde att vi skulle hika lite till en sjö. Visst tyckte vi att det kunde vara roligt, men jag hade glömt bort hur snabbt de gillar att gå. Det slutade med att jag och Zuzanna strotsade fram medans mamma och pappa gick någon slags power walk. 
I alla fall, här är det den här sjön som vi kom fram till.





Otroligt fint var det och kanske värt att gå hela biten. När vi hade satt oss i bilen så åkte vi hela vägen till Jasper nu. Där bodde vi på ett B&B hos världens bästa  värd, Bob. Han var så bra på att ge tips och allt möjligt, hos honom borde alla bo hos när de stannar till i Jasper! Det fanns inte så mycket vi kunde göra på kvällen, utan vi gick bara ut och åt och sen så gick vi hem och sov. 

På söndagen var det faktiskt tänkt att vi skulle åka till Canmore, men det har varit sådana översvämningar i Canmore och Calgary så vi kunde inte ta oss dit, men som tur var så hade vi Bob. Han fixade så att vi kunde stanna ytterligare en natt i Jasper! Egentligen var det perfekt att vi stannande där för det fanns så mycket att se och göra. På morgonen så åkte vi linbana uppför ett berg som jag inte kommer ihåg namnet på. Där uppe så började vi gå ännu högre upp. Luften var väldigt tunn, så det var tungt att gå (ännu tyngre för mamma och pappa). 














Efter lunchen ville vi tjejer åka och rida western. Det var faktiskt jättecoolt att få testa på det! Med dock gjorde det väldigt ont i rumpan efter 30 min. Jag som skämdes över att det gjorde det (har ju inte ridit på ett år) satt tyst ända tills mamma också sa att det gjorde ont. Sen satt vi båda på hästarna och hade ont den sista 1.5 timmen. Men det var värt det, för vi red i en sån fint landskap!




Under tiden som vi var ute och red så åkte pappa runt för att se på lite djur. Tyvärr såg han inga, men när han kommer tillbaka till parkeringen så står det en hel hjord med Elks. 




Sen efter ridningen ville mamma och pappa åka till en sjö och kika lite. Då var jag och Zuzanna lite trötta, men vi hängde på, fast sovandes i bilen. På vägen dit såg vi också en till Elk, men lite större den här gången. 


Så här hittade mamma mig och Zuzanna...
På kvällen var vi bara ute och åt lite innan vi gick och la oss.

På morgon åt vi frukost hos Bob tillsammans med tre killar från Israel, hur roligt som helst! De var verkligen jättetrevliga. Efter frukosten så fortsatte vi vår resa, men den här gången mot Whistler. Bilresan dit ner tog oss säkert 9 timmar, det kändes i kroppen kan jag säga! Men resan dit var helt otrolig. Efter att vi hade åkt förbi Kamloops så åkte vi upp i bergen och vägen var verkligen så cool. I 1.5 mil så åkte vi i 15% lutning nerför, så brant var vägen. Vi stannande också till vid ett vattenfall på vägen.






Vi såg många björnar på resan


Det hade ju varit Tough Mudder i Whistler i helgen så det var i stort sett fullt där, så vi stannande i en liten by precis innan Whistler som heter Pemberton. Det var helt okej var det på stället som vi bodde på. Morgonen därpå så åkte vi till Whistler. Vi visste inte riktigt vad vi ville göra där, men jag och Zuzanna var i alla fall sugna på att testa gå på sådana där stationer uppe i träden för det ska vara väldigt bra i Whitlser. Det var så roligt! De sa att det skulle ta ungefär 3 timmar att gå alla 70 stationer. Vi gjorde det på 1.5 timme, de trodde vi var proffs. Stolta var vi! 







På kvällen åkte vi ner sen till Vancouver. Det blev en lugn kväll för oss. Vi gick bara ut och middag och sen så gick vi hem till rummet igen och jag och Zuzanna kollade på film. 

Nästa dag så åkte vi och lämnade bilen på flygplasten och tog sedan sky train till ett stort köpcentrum för shopping till pappas stora förtjusning... Vi gick där i flera timmar och kom ut med många påsar när vi var klara. På kvällen köpte vi med oss sushi till rummet och åt det där. 

Dagen därpå så ville vi utforska Vancouver lite mer. Vi åt frukost först på IHOP, alltså mycket pannkakor  blev det då. Efter frukosten tog vi oss på något sätt till Granville Island. 




Efter Granville Island åkte/gick vi till Stanley Park. Satan vilken tid det tog oss innan vi hittade det. Vi gick en lång bit så då gick det inte så snabbt. När vi kom fram hade nog mitt blodsocker sjunkit till botten, så det var bra med lunch. Efteråt ville mamma gå ner och se "vattnet". Det slutade med att vi började gå längs med vattnet en stund. Det var tänkt att vi skulle cykla runt parken nästa dag, men till slut hade vi gått så långt så vi lika gärna kunde gå hela vägen runt. 











När vi hade gått runt hela parken (den förbannat långa parken), åkte vi buss till Metro town för att köpa Fro Yo, det tog lite tid att åka buss dit, men det var värt det. Klockan var ganska mycket när vi kom hem faktiskt och trötta var vi efter att ha gått så mycket under dagen. 

Näst sista dagen i Vancouver så gick vi och åt frukost på IHOP igen innan vi tog bussen ut mot UBC, (men  innan gjorde vi ett snabbt stopp vid Rogers Arena). De skulle tydligen ha någon fin park där, men vi gick istället till havet. 







På kvällen åkte vi till Richmond Night Market. Jag har ju varit där tidigare med min värdfamilj, men jag älskade det så mycket så jag ville att vi skulle åka dit igen. Alla tyckte verkligen om det. Maten där är så god och så fick jag även min favoritglass, den bästa glassen som finns på denna jord! 









Det var vår resa runt i BC och även lite i Alberta. Jag är så otroligt glad över att jag fick göra den ihop med mina föräldrar och Zuzanna, bland de bästa resorna som jag någonsin har gjort faktiskt. Tack Zuzanna, mamma och pappa! Även tack till Shirley och Bob som räddade vår resa när vi var tvungna att ändra den när det var översvämningar i Calgary och Canmore.