Hon, han och hen?

Jag är för jämställdhet, vi har det riktigt bra som bor i Sverige där det är någorlunda jämställt (allt är ju inte tipp topp än). Men jag blir lite kluven när man börjar prata om en könsfri uppväxt, alltså man nämner inte för barnet att det är en kille eller tjej. Vill man undvika att få dockan som den självklara leksaken för tjejen och istället visa henne bilen och traktorn?
Nu menar jag inte att dockan är det självklara valet, det är mer generellt som jag tänker (jag lekte t ex med min tramptraktor när jag var liten). Men är det inte lite för mycket politiskt korrekthet att det ska finnas jämställdhetsdagis, man ska inte få veta om man är tjej eller kille osv?

Tjejer och killar är väl inte karaktärer, utan är det inte vad man har för kön? Antingen är man tjej eller så är man kille. Känner man att man är född  i fel kropp så går det att byta kön, men man är alltid antingen eller. Vad jag har förstått så är hen en person som varken kopplar till att vara en tjej eller kille, men jag är inte helt hundra. Hur förvirrande är det inte för ett barn att inte veta vad man är och vad de kan göra i livet? Jag tror inte att det är rätt väg att gå när man hittar på något som hen för att det ska vara så jämt mellan könen. Det är snarare föräldrarna som ska förklara för barnen att de är värda precis lika mycket som något annat barn, då skulle inte hen behöva användas i samhället.

Nu har kommit fram till en punkt där jag inte är helt säker på vart jag vill komma..

Men så här anser jag, vi föds olika, vi har tråkigt nog inte samma möjligheter i livet. Men vi ska bli bemötta precis lika och ska ha samma rättigheter.

27/2

Februari är snart slut och jag kan inte vara gladare! Efter den senaste gången jag skrev så har jag hunnit med lite saker. Det var nämligen sportlov förra veckan, vilket var oerhört skönt. Jag kan inte påstå att jag sportade så mycket, men jag åkte skidor i Kisa vilket var väldigt roligt. Jag har även hunnit med att sova över ute hos Lisa i Velendebo med tjejerna (bilder finns på det, kanske dyker upp några), varit på bio och shoppat i Linköping med hela familjen. Jag tror att det var första gången sen i julas som hela familjen var samlad och till pappas glädje spenderade vi den tiden inne på IKEA. Han sprang igenom hela IKEA och satte sig och väntade i trädgårdsavdelningen. Hans humör var nere på botten efter att vi hann ifatt honom.

Just nu har jag suttit 3 timmar med matten, något som man borde skriva upp i Guinniess rekordbok.. Det är ovanligt att jag pluggar matte fast jag behöver det, men vi har ett prov på torsdag där jag ligger väldigt mycket efter.

En grej som jag har tänkt på, ofta skriver folk om hur mycket de har tränat och pluggat på Facebook och på deras bloggar. Är det för att få bättre samvete som man gör så?
Jag gör det också här på bloggen, det känns liksom bra att få det bekräftat. Men ska jag vara ärlig så är det faktiskt rätt så jobbigt att läsa hur mycket var och varannan människa tränar och pluggar på FB. Jag vet att det är dubbelmoral från min sida eftersom att jag själv gör det i och med att jag precis skrev hur många timmar jag pluggade, men men...

En grej som jag är jätteglad över är vår nya prinsessa, Estelle Silvia Ewa Mary Bernadotte. Hennes tilltals namn är verkligen fint och jag gillar det riktigt mycket. Coolt val av föräldrarna.

15/2

Med ett projekt avslutat, så kommer det alltid ett nytt efteråt. Idag har jag varit nere på banken och lämnat in min ansökan för utvecklingsstipendie för utlandsstudier. Otroligt skönt att kunna bocka av det på listan, men nu kommer nästa projekt istället. Högskoleprovet. Jag ser verkligen inte framemot det, jag vill bara få det gjort och slippa tänka på det. Anledningen till att jag gör det nu är för att öva upp mig. Jag har medelbra betyg, så det vore otroligt bra om jag kan kompensera upp med högskoleprovet. Det kommer inte gå så bra de första gångerna, men det är det som är själva meningen. 

Efter den här härligt glada februaridagen gick jag ner till stan för att göra något ännu härligare. Köpa jeans...

Med stora lår och stora vader (Alvarssongener) är det en mardröm varje gång man ska testa byxor. Det är liksom en dragkamp emot mig själv och det är inte ofta som jag går ut som vinnare ur den tävlingen. Idag vann jag faktiskt mot de förbannade byxorna, hämnd ljuva hämnd efter alla slitsamma byxprovningar. 

Den här helgen ska jag hem till Björkö efter 4 veckor inne i lägenheten. Det ska bli skönt att träffa pappa och äta hans goda mat, men bäst ska det bli att få krama om Babsan. Jag saknar min korkade hund..

Kärlek

För att vara ärlig har jag svårt att bli riktigt kär i någon. Liksom gå från det stadiet där man gillar någon till att bli kär. Jag velar väldigt mycket och vet inte alls hur jag känner. Jag har tur som har Lisa och resten av tjejerna att prata med, vi tröttnar aldrig på att prata om känslor.

Idag är det Alla hjärtansdag, vilket är en kärleksfull dag. Jag har haft det bra idag även om jag inte har någon pojkvän att fira den med. Jag firade med Lisa istället- forever alone, inget illa med det inte!

Jag gillar den här dagen faktiskt, även om folk förstorar upp den och affärerna gör allt för att sälja. Men alla gulliga gester emot varandra, se gamla män köpa rosor till sina fruar, alla bakelser, hjärtan och massor med kärlek. För det är en dag för alla, inte bara de med någon partner.

Jag har så mycket som jag vill ge,
Men du vill inte ta emot,
Jag har så mycket som jag vill säga,
Men du vill inte höra,
Jag har så mycket som jag vill visa,
Men du vill inte se,
Jag har så mycket som jag vill göra,
Men du vill inte vara med,
Jag har så mycket att älska,
Men det kan du ej förstå!

Nej jag kan inte ljuga mer, JAG HATAR ALLA HJÄRTANSDAG

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Nu när jag går gymnasiet är den vanligaste frågan vad jag vill göra efteråt, vad jag vill jobba med. När jag var liten sa jag alltid att jag ville bli arkeolog, men så fick jag testa på det och förstod rätt så snabbt att det inte var så speciellt roligt. Sedan ville jag bli Sveriges nästa Carolina Klüft, men även det växte jag ifrån. På högstadiet hade jag mina funderingar om att bli läkare, men jag insåg även här att det inte var yrket som skulle passa mig.

Så vad vill jag bli?

Jo jag vill bli den tjejen som gamla lärare läser om i tidningen och få dem att tänka "ah, jag visste att Rebecka skulle gå långt". Då menar jag inte som generalsekreterare för FN eller något, men ändå något där jag jobbar med världen. Jag har inte MVG i alla ämnen, men jag har något ännu bättre, talförmåga och socialkompetens. Det kanske inte är något som man kan skriva upp i sina meriter, men man kan komma riktigt långt på det och det är vad jag har planerat att göra.

Kanske någon form av korrespondent skulle passa mig?
Jag är samhällsintresserad, jag ska lära mig minst två språk flytande, jag är intresserad av andra människors historier och jag vill upplysa människor om världens förhållanden. Det låter väldigt tonårsaktigt, att jag ska förändra världen. Det vet jag att jag inte kan göra. Men det första steget att faktiskt förändra världen (som jag tror iallafall) är att göra människor upplysta och berörda och det är en lång väg.
Det finns bara ett problem för mig att bli korrespondent. Jag är inte bra på att skriva artiklar...

Söndag

FACEBOOK ÄR INTE NÅGON VÄDERGUIDE!!!

"saker som som gör mig glad"

Jag ligger kanske några dagar efter med detta inlägg, men har man ont i ryggen och börjar känna sig förkyld så är livet inte på topp. Mina vänner säger att jag är som en man, jag klagar mycket när jag är sjuk och skadad.

Det finns säkert mängders med saker som jag glömmer nu, men jag gör ett försök. 

• Komplimanger. Vem blir inte glad av komplimanger? Jag älskar dem och försöker verkligen säga komplimanger till folk kring min omgivning, för jag vet hur glad jag blir av dem.
• Musik. Skulle jag någonsin få välja mellan att vara döv eller blind, skulle jag nog välja blind. Så viktigt är musik för mig. Tänk att aldrig få upptäcka ny musik eller aldrig höra sin favoritlåt igen, det är ju hemskt. Okej, om jag hade barn skulle jag valt att vara döv. För jag vill ju se hur mina barn ser ut, men jag tror att ni fattar vad jag menar. 
• Familjen. Min familj är stor och högljud, men åh så underbar den är! 
• Vännerna. Jag har hittat vänner som jag verkligen kan lita på och berätta allt för, samtidigt som jag har kvar mina barndomsvänner som jag också vet alltid finns där- vilken lyx jag har!
• Känslan som infinner sig när jag har gjort något bra och jag kan vara nöjd med det. Det händer väldigt sällan att jag känner så, men när det väl gör det så är jag på bra humör.

Som sagt, det finns massor med saker som jag inte har tagit upp än, men det får räcka känner jag.

Linnéa, Danielle och jag var och såg på nattinnefotbollen i fredags, men vi tröttnade ganska snart på det så vi gick hem till mig istället och kollade på Skavlan. Det var en man med där som heter John Gray, han har skrivit en bok hur man räddar en relation. Herregud!! Vad har han för syn på kvinnor och män? Han tycker att relationer mellan kvinnor och män ska vara som det var på 50-talet. Sen tycker jag också att han inte förstod vad jämlikhet innebär. För mig betyder inte jämlikhet att det ska vara lika mellan män och kvinnor. För mig betyder det att det ska vara jämlikt mellan människor. 

Till något helt annat. Jag gillade faktiskt Mona Sahlin som också var med. Antagligen för att hon inte var  tvungen att prata om sitt parti som ledare för den, utan hon pratade om sig själv. Hon har också rolig humor, jag älskade när hon skämtade om tobleronen som hon snattade för många år sedan. 

"Dagen då jag klarade allt"

Idag vaknade jag pigg och glad eftersom att jag skulle ha min första lektion i simhallen. Mitt humör drogs ner väldigt hastigt när läraren säger att idag ska vi lära oss hur man krålar och senare göra lite simhopp.
Vaaaaarför? Jo för han visste väl hur dålig jag är på båda sakerna. Och riktigt sagt, jag var dålig! Under hela tiden som vi hade vår "krål-skola", hade jag håret i ansiktet och såg mer eller mindre ut som Robert Wells när han böjer sig ner över pianot. Sen skulle vi ha staffet och då kände jag hoppet återkomma lite, men icke, där skulle vi också kråla. Jag kunde inte koncentrera mig ett dugg på simningen eftersom att min koncentration låg helt och hållet på min bikini. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket jag blottade mig...

Sedan vidare mot simhoppen, och det är här som de smaskigaste smällarna kommer. Jag var den som lyckades göra det finaste arm/lår/magplasket. Jag kunde höra från alla som stod bredvid när de sa - uhhhhhhhhhhh, och hur de klappar händerna för att härma mitt plask. Jag går upp igen för att senare göra mitt dyk som jag bara inte vill misslyckas med, men si det gjorde jag i allafall. Jag vet inte hur jag bäst ska förklara mitt fina dyk. Om ni ser framför er en som går upp i brygga, fast med magen mot vattnet och med riktigt böjd rygg. Det var så jag gjorde och jag har fortfarande ont i den, vilket senare har spridit sig upp så att jag nu har huvudvärk. Det kändes nästan som att jag knäckte ryggen, fast jag vet att jag absolut inte gjorde det. Nästa gång ska jag hålla mig till poolens botten, för det är nog där som jag hör hemma...

Dagen har fortsatt så ungefär, med undantag för naturkunskapen. Det är mitt favoritämne just nu för att man slipper kolla upp källor och så. Hade jag vetat att det var så mycket arbete med källor och allt skit på samhäll, hade jag nog inte valt den linjen.

Imorgon lovar jag att göra ett glatt inlägg, det är nog på tiden!

7/2

Vad finns det för fördelar med en liten skola och en liten stad?
Jo, att man kan prata med sin naturkunskaps lärare om läxan som man inte förstod i duschen i stadens enda simhall. Men hon avslutade samtalet med att säga att jag inte behöver göra så mycket på läxan, hon tyckte att jag verkade kunna väldigt mycket och är duktig på lektionerna. Självklart kommer jag att göra läxan, men det är alltid lika kul att få höra det från en lärare. Det är under naturkunskap B som jag har märkt hur mycket som jag saknar de ämnen som finns på naturvetenskapliga linjen. Förutom fysik då.

Jag kanske ska ta kemi eller biologi i Kanada? hmm... tål att tänkas på.

iTunes, vem har hittat på den skiten? Okej, jag vet att Steve Jobs ligger bakom det, men kunde man inte ha gjort det liiite mer komplicerat? Jag satt i flera timmar och försökte få över musik till min iPod. Som de flesta vet så är inte jag den mest tekniska människan, jag är faktiskt riktigt dålig. Då kan ni tänka er hur det ser ut när jag ska försöka ladda ner (lagligt) musik till iPoden. Kaos med andra ord. Till slut tog jag bara mina Coldplay-skivor och förde över. Det positiva med att jag bara kan lyssna på Coldplay är ju att jag aldrig tröttnar på dem.

Vad skrämmer mig?

Jag har precis läst lite om rättegången mot Anders Behring Breivik. Alla känner ju till terrordådet som han gjorde i Oslo och på Utöya den 22/7. Jag tror, eller snarare vet, att det kommer vara en dag som många kommer att minnas. Det är min lillasysters födelsedag, så jag har lätt för att komma ihåg den i allafall. Vi satt nästan hela kvällen och kollade på CNN och nyheterna om vad som skedde i Norge.

Jag minns att vi satt ute på altanen och fikade när Jennifer kommer och säger att Regeringskvarteret i Oslo har blivit utsatt för ett terrorattentat. Vi sätter på nyheterna och följer händelserna som vi får se och höra. Efter en stund kommer det nya uppgifter om att det även sker en full skottlossning på ön Utöya där norska motsvarigheten till SSU har ett ungdomsläger. Det är en man klädd i polisuniform som skjuter mot ungdomarna.

Det som jag kände när jag såg allt detta på TV var panik, eller kanske hjälplöshet. Eftersom att det var ungdomar som blev utsatta för terrorangreppet så tänkte jag mig in i vad jag skulle göra om det var jag som var på ön. Jag är ju en ungdom och bor på en ö, så det är klart att jag tänkte lite på vad jag skulle göra, även om det som ungdomarna på Utöya var med om inte går att sätta sig in i. Okej, lite otydligt med vad jag menar..

Men det som jag vill komma till, vad finns det som skrämmer mig mest?

Jag kan ju försöka att göra en liten punktlista.

• Extremenister. Jag tycker inte att man ska vara alltför troende på något. Det kan vara religion, politik traditioner etc. Samtidigt kan det vara bra att ha något att tro på, som man kan klamra sig fast vid ifall man är i den situationen. Det som jag menar är de som inte låter andra  tro på något annat (gäller mig också självklart)
• Ormar. Av alla hemska saker som vi människor gör i världen så är jag fortfarande räddare för ormar. Jag kan inte se en bild av en orm eller ännu värre se en i verkligheten. Jag skriker och drar upp knäna till hakan. Fjantigt, men så är det bara.
• Kärnvapen. Hört talas om vad som hände i Hioshima den 6/8 och Nagasaki den 9/8 år 1945? Med tanke på att vi har länder som Iran och Nordkorea i världen så har jag en liten anledning att oroa mig..
• Hammarhajar. Någon som har sett filmen Flipper? Det är väl barnens variation av filmen Hajen (som jag aldrig i mitt liv kommer se) 
• Multiresistenta bakterier. Antibiotika fungerar inte om man drabbas av multiresistenta bakterier, så sjukdomar som man kan klara sig ifrån relativt enkelt, kan man kanske inte bli frisk ifrån.

Det var min mysiga lista över en del saker som skrämmer mig. Jag är kanske lite knäpp som skriver om saker som skrämmer mig, men då lär ni er lite mer om mig kanske. Det finns säkert mängder med saker som jag har glömt, men jag orkar inte komma på mer.

Nästa gång får jag kanske skriva om saker som glädjer och gör mig lycklig? Får fundera ut något, annars kanske jag låter helt paranoid och deppig.

En eloge till er som orkade läsa igenom allt och inte tröttnade i mitten!

5/2

GRATTIS MAMMA! 44 år idag och jag kan bara säga att du är som en ost, blir bara finare med åldern. Min mamma är helt underbar, hon gör verkligen allt för oss och för att vi ska ha det så bra som möjligt. Visst är vi väldigt lika, vilket kan tära på oss ibland, men vilka har det inte så? Ett exempel är det här med Kanada. Jag hade aldrig kommit iväg ifall mamma inte hade hjälpt mig så mycket som hon har gjort. Jag är ganska lik pappa på ett sätt, vi tänker att det där kan vi ta hand om senare. Därför behöver jag mamma som kan sätta lite fart på mig och få saker gjort.

Grattis bästa du!

Ett bevis på att jag kanske är lite äldre är väl att jag kollar på Skavlan. Men jag tycker att det är riktigt bra, både för att höra olika personers åsikter och man blir faktiskt allmänbildad av det. Jag har en låt som jag fastnade för efter att ha hört den på Skavlan. Lyssna på den säger jag bara, den är verkligen jättefin. Du kan höra den här!

17 eller 30?

Ser jag verkligen ut att vara dubbelt så mycket äldre än andra i min ålder? Flera gånger har folk trott att jag är mamma till Mikaela, att jag över 30 år osv. Senast igår när jag var på bowling trodde en kille som spelade bredvid oss att jag var mamma till vårt gäng. Jag menar, ser jag verkligen ut som att jag är mamma till 18-åringar? Jag lär ju hamna i 40-årskris innan jag ens har hunnit fylla 20 år..

Vi firade Carro igår som fyller år idag! Vi började äta middag på Thai Hoa och senare gick vi och spelade bowling. Jag var så dålig så att det nästan var pinsamt.. 119 poäng på två serier. Den riktigt fulla killen bredvid mig slog strike på strike. Jag fick en uppenbarelse då kan man väl säga, jag vet att jag inte behöver satsa på en bowlingkarriär i framtiden.

Idag kom en efterlängtad norska hit till stan! Jag har inte träffat henne sen i oktober och som jag har saknat henne! Vilka historier hon har berättat för Ela och mig, vi ligger ner av skratt.

17?

30?

Emelie har KÖRKORT!!

Så här kommer vi att glassa runt snart..

Dagens höjdpunkt var garanterat när Emelie tog körkort! Så himla grym du är frugan!!

I övrigt har väl dagen flutit på sådär. Vi skulle ha haft 5 lektioner, men vi hade bara 3 på grund av att våra lärare var sjuka. Så vi har haft lååånga håltimmar vilket är så himla trist.

Helgen ser jag mer framemot, 18 årsfirande för Carro och sleepover med Emelie och Ida (Ida, om inte Emelie har pratat med dig än så hör jag av mig till dig).

Grattis i efterskott till Dani som fyllde 18 igår!! Herregud, alla fyller ju år nu.. Är det populärt att föda barn i februari?