14/1

Nästan allt är klart för att skicka in till organisationen snart. Det sista som behövs att göra är att min läkare skriver under mina vaccinationspapper och att albumet med mina foton sätts ihop. Sen är det bara att skicka in och se vad organisationen har hittat för värdfamilj till mig! Det ska bli så spännande och även skönt att kunna ge svar till alla som frågar mig vart jag ska hamna. Om jag berättar för någon att jag ska åka till Kanada så är den första frågan "Vart kommer du att hamna?" den andra är, "har du någon kontakt med din värdfamilj?"
Nu har jag lärt mig att bara ge ett kort svar som " Nej, det får jag reda på i sommar". Förut sa jag våren, men de kanske slutar tjata om det nu när jag har satt det ännu längre fram.

Det är nog de vanligaste frågorna kring utbytesåret, men jag är van att upprepa mig. Ta till exempel det här med att jag bor på en ö. Jag vet inte huuuuuuur  många gången jag har fått frågan "vad gör ni om isen varken bär eller brister?" Då svarar jag snabbt; skoter, hydrokoppter och svävare. Förhoppningsvis säger de inte så mycket mer.
Jag vet att det är svårt för människor att förstå hur vi bor och jag talar gärna om hur bra vi har det, men man tröttnar faktiskt väldigt mycket. Tänk er när jag jobbade i somras och åkte förbi vårt hus åtta gånger varje dag. Självklart berättade jag att där bor jag året runt.  Men att åtta gånger varje dag förklara hur vi tar oss på vintern är rätt så tjatigt.

Nu i helgen stannar jag kvar i stan för att plugga lite. Jag vill absolut inte hamna efter i något, så det kändes nödvändigt att sitta ensam i lägenheten och koncentrera mig endast på plugget. Nu hamnade jag visserligen här, men det glädjer i alla fall mamma och mina mostrar.

Ha en trevlig helg!